Språkförluster: Ingmar Bergmans tystnad

Ofta präglas språk av bristande kommunikation. Men istället för att tystna kan det vara värt att omfamna obegripligheten, menar Lejla Cato.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Några dagar in på min första termin som student vid Köpenhamns universitet tar jag mod till mig att fråga en kursare hur hon mår. Snabbt ser jag på henne att svenskans ord mår inte betyder samma sak på danska. Hur är läget? testar jag och brer på leendet för att kompensera för språkbarriären. Hennes först förvirrade ansiktsuttryck övergår nu i rädsla. Frustrerad tar jag till engelskan. What’s up? Min numera likbleka kursare kontrar med: Hvilken app?

Språk präglas lika mycket av förmågan till kommunikation som bristen på den. Det vet alla som någon gång vistats i ett land där man inte förstår språket som talas. Men kanske kan missförstånden som uppstår berätta något om hur vi talar till varandra i en värld där vi i realtid kan följa det som händer på geografiskt avlägsna platser. Kan det vara viktigt att inte tystna trots att vi inte förstår, utan istället omfamna obegripligheten?

I Ingmar Bergmans Tystnaden från 1963 får vi följa mamman Anna, sonen Johan och mostern Ester som är översättare under en resa i ett främmande och krigshärjat land. I öppningsscenen letar sig Johan med barnslig upptäckarlust fram till en skylt i tågkupén. Han betraktar texten och frågar vad den betyder. Mamman svettas påtagligt och inte heller den sammanbitna och bleka mostern förstår orden som pojken ljudar högt: ”Nitsel Stantnjon Palik”, läser han utan att veta vad det står för.

Nästa station, gissar kanske en svensk tittare. När pojken läser den obegripliga meningen så gott han kan skapar han – medvetet eller ej – en brygga mellan olika språk. Sådana bryggor finns även i den amerikansk-koreanska författaren och konstnären Theresa Hak Kyung Chas kultklassade bok Dictée från 1982. Boken berättar om Koreas 1900-talshistoria genom att röra sig mellan olika platser och rymmer text på franska, engelska, koreanska, japanska, kinesiska, antik grekiska, hebreiska och latin.

Hur kan denna flerspråkiga bok läsas? Det har frustrerat många. Den amerikanska poeten Juliana Spahr föreslår fyra tillvägagångssätt. Det första är att hoppa över delar som man inte förstår. Det andra att översätta texten med hjälpmedel. Utöver det uppenbara att man, som med vilken bok som helst, kan sluta lä