Språkförluster: Engelskan dödar mer än svenska ord

90 procent av världens alla språk riskerar att dö ut innan seklets slut. Nils Markus Karlsson grunnar på hur modersmålet påverkar vårt tänkande.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Jag skulle besöka en äldre släkting. Det var ingen närstående men jag hade fått en fin känsla för henne och hon var den enda som visste saker om en släktgren där ingen levande fanns kvar. Min tanke var att intervjua henne för att rädda det till eftervärlden.

Det var för sent. Förvirring och svag hörsel gjorde det omöjligt att utväxla ord med någon precision. Ett fint möte blev det ändå. Ett par veckor senare fick jag beskedet att hon dött.

Jag kommer alltid minnas det där – ända tills jag inte minns – och jag har haft svårt att skaka av mig känslan att vårt möte hade betydelse. För henne. Jag frågade om hennes barndom och om hennes föräldrar och det gav henne en känsla av att hänga ihop med sina tidigaste år i livet. Kanske. Gamla ord, gamla namn, ger oss ett sammanhang av mening.

En annan sak jag minns från det där vårdhemmet i mellersta Halland var att företaget som tog hand om dessa åldringar hade satt upp affischer för att göra reklam för sig själva. Där stod ”Ambitious”, ”Respectful”, ”Competent” och jag tyckte att det var lite sorgligt, att där gick de här gamla halländska människorna, och de skulle alla dö snart, och de som tog hand om dem kommunicerade på ett främmande språk och med luddiga billiga säljord. Dödens närhet gjorde dem redan främmande för världen; affischerna öppnade en avgrund. Språket i det land de levt hela sina liv – vilket var det egentligen? Liksom de själva låg det för döden.

Man kan undra vilka de här företagen tänker sig att de engelska orden ska locka. Under dem fanns utläggningar på svenska, som: ”Vi utstrålar energi och arbetsglädje.” Fraser som hämtade ur en dystopisk roman befolkad av hjärntvättade medborgare. Mönstret går igen i många sammanhang nuförtiden. Rubriker på engelska och inunder: sentenser frikopplade från människor som varelser med kroppar och minnen.

Jag tänker att ett språk måste leva sitt liv – det kommer göra det i vilket fall. Det förefaller musealt och okunnigt att inte bejaka förändring och dynamik. Men hur svenskar accelererar utvecklingen mot engelsk dominans torde vara rätt unikt. Och, make no mistake, denna svenskans avveckling beror inte på kidsen, ungdomen, inte alls, utan på ett etabler